Lite då och då (eller snarare väldigt sällan), lägger jag upp videos på youtube där jag sjunger och spelar gitarr. I april lade jag upp en cover på Gregory Alan Isakov's "If I go, I'm going" och när jag idag kollade min inkorg på youtube (vilken även det sker väldigt sällan, med tanke på att aktiviteten där är minimal) hade jag fått ett meddelande angående den.

Det är ju alltid roligt att få positiv respons på det man gör, men jag kan väl bara säga som så att jag blev en smula chockad...

"I just wanted to tell you that I think you've done a wonderful and creative job on covering If I Go, I'm Goin. I typed in the title a while ago in a you tube search and found dozens of version of this tune. Not to say anything bad about the other versions but, I really enjoyed yours. If I Go, I'm Goin is a song I started writing about a house in the Mojave desert in southern California about 3 years ago. I ended up bringing it to a festival and Gregory and I finished it as a co/write. Gregory and I write songs together all the time and this is by far one of our favorite co/writes. Thank you for doing such a nice job on an old song of ours.
I hope you have a good Christmas
Cheers
J Wagner"

Utan att överdriva kan jag ju säga att det gjorde min dag när jag fick en sådan kommentar av LÅTSKRIVAREN. Jag menar, vilka är oddsen att personen som faktiskt skrivit denna låt söker efter den på youtube, hittar min cover bland massa andra, tycker om den och talar om det? Det är ganska insane, om jag får säga det själv.

Såg precis ett nytt avsnitt av Californication och soundtracket i slutet fångade mitt intresse. Har nog hittat ett nytt tillskott till mina favoriter för stunder då man är på humör för soft musik, i Gregory Alan Isakov.

Gregory Alan Isakov – If I Go, I'm Goin

Nu har jag suttit vid vårat piano i ett par timmar och försökt lära mig "The meadow" (soundtracket till New moon). Både vänster- och högerhanden kan sina första 36 takter väldigt bra, men av någon anledning vill de inte samarbeta! Jag är i och för sig ingen pianist, men hur svårt kan det vara? Jag kan sätta ihop det någorlunda ändå, om man tillåter ett varierande tempo och sporadiska pauser, men det är irriterande att inte genast få ett flyt i det. Jag vet att det är omöjligt för en mycket ovan pianist att direkt sätta ett pianostycke som detta, men när höger- och vänsterhandens olika slingor i sig är relativt enkla är det oerhört frustrerande när hjärnan inte låter händerna spela dessa två melodier på samma gång utan svårigheter. Det resulterar i att jag sitter vid pianot i flera timmar och när jag sedan reser mig känns det som det tagit en kvart.

Andra och sista föreställningen idag, kan inte förstå att det redan är över! Har hela tiden känts som något i en avlägsen framtid och nu är det slut. Det är en liten lättnad, samtidigt som det är tråkigt. Vi har haft sjukt roligt! :) Dock känns det redan som om det aldrig har hänt, ser med skräckblandad förtjusning fram emot att se inspelningen, haha. Men alla var duktiga och slutresultatet blev mycket bättre än jag väntat mig :)

Det är tur att vi är snygga iallafall.
Eh.

Sedan var det dags att bära bort alla saker och fixa iordning på Gnistan (där musikalen kommer ta plats). Jag och Lina kommer antagligen ha träningsvärk imorgon pga stolsbärandet, haha! Jag känner mig förövrigt sjukt stressad av detta, känns som om det är massvis med detaljer som inte är ordnade. Vilket inte är så bra med tanke på att det är genrep imorgon.. Hoppas att det ordnar sig, att jag imorgon märker att det faktiskt flyter på bra, haha! 
Så hoppas jag bara att min förkylning ger med sig lite med, tror inte Jens vill sjunga med någon vars sångröst låter likt en kråka i målbrottet ;)

Men kom och se vår musikal "Flashbacks"! :D
Torsdag och fredag kl. 19.00 på Gnistan,
80 kr för vuxna, 40 kr för studerande.

Idag var det dags för alla estettvåor som har sång som 1:a instrument att sjunga upp för betyget. Jag darrade på rösten, kunde inte ta i och det blev småfalskt med jämna mellanrum. Utan att ljuga kan jag säga att det antagligen var ett av de sämsta sångframträdanden jag gjort i mitt liv! Om inte det allra sämsta. Jag hatar att alla nu kommer tro att jag är väldigt dålig!
Men jag hoppas att min lärare inte sänker mitt betyg iallafall, även om jag personligen tycker att det var illa nog för det.
(edit 100214; M sänkte mig inte, jag får MVG, haha.)

Till råga på allt mår jag inte bra (alltså sjukdomsmässigt), så antagligen stannar jag hemma från skolan imorgon.
Men det är bra att detta blev ett så glatt och positivt inlägg!

Nu har vi haft fem Luciaframträdanden (egentligen sex, men jag var inte med på det ena pga anledning nedan) och vi har nio (?) kvar. Jag tror att det är sex stycken imorgon, för landshövdingen, skolan och lite andra ställen. Ser inte precis fram emot att gå upp vid fyra för att kunna vara i skolan 5.50... 
Dessutom ska vi lussa i pausen under lördagens HV-match! Lite jobbigt att det är vid fem på en lördag, men ändå roligt att ha flera tusen personer som tittar :) Får bara hoppas att vi inte gör bort oss och sjunger mesigt eller falskt!

Anledningen till att jag och Johanna inte var med på gårdagens luciatåg var att vi var på Winnerbäck! Det var underbart bra. Vi stod i princip längst fram (hade en person mellan mig och staketet), vilket gjorde att man flera gånger fick ögonkontakt med Lasse själv. Det är konstigt hur man kan bli helt till sig när en person ser en i ögonen! Jag menar visst, han är en känd musiker, men samtidigt är han mest en vanlig människa. Men av någon anledning ser man musiker och skådespelare som högre stående varelser och när man t.ex. är på konsert är det omöjligt att ta till sig att man faktiskt bara är enstaka meter ifrån dessa personer. Man vill förstå, men det går inte, hur mycket ögonkontakt man än får! ;) 
Det är lite sorgligt att man själv kommer ihåg så väl att han sett rakt in i ens ögon, medan han antagligen inte ens reflekterade över att man stod där. Han lägger ju knappast ansikten på minnet!
Men det var iallafall otroligt bra, han hade valt väldigt bra låtar. Underbart.