Idag var det äntligen dags att göra tatueringen! Det tog ett bra tag innan skissen var klar och allt, så Johanna hann inte vara med och se min reaktion när han började tatuera ;) När han frågade "Är du redo?" fick jag lite småpanik för första gången, hur kan man vara redo för det? Jag svarade ändå ja och klamrade mig fast i stolen, utan den minsta aning om hur det skulle kännas några sekunder senare. Dock var det inte alls farligt, var ungefär så smärtsamt som jag väntat mig och med tanke på att jag inte varit nervös innan så trodde jag inte att det skulle åsamka mig alltför stora plågor. Visst, det gjorde ont, men inte olidligt. Värst var väl när han lade i färgen, men inte heller då kände jag mig tvungen att skrika i protest. En annan tatuerare var förvånad över att jag inte gav ifrån mig ett enda litet knyst av klagan ("man hör alltid lite gnäll från alla")och jag tyckte att 1,5 h passerade väldigt fort.