ONCE AGAIN
Såg för en stund sedan Chess igen, denna gång med min syster. Jag brukar aldrig vilja/kunna se filmer och liknande flera gånger, åtminstone inte utan en lång tidsperiod emellan, men jag har hela dagen känt att jag ville se musikalen igen! Så medan resten av familjen såg på melodifestivalens andra chans såg jag & C på Chess.
Det är ganska roligt att hon och jag känner likadant om många saker, t.ex. upptäckte vi att vi tänker likadant om kvinnliga sångerskor. De kan vara jätteduktiga och ha bra låtar, men det är så.. tråkigt att lyssna på dem! Folk lyssnar på Melissa Horn, Regina Spektor, Anna Ternheim och gud vet vilka, men jag kan inte det. Jag kan som sagt höra att låtarna är bra och att de är väldigt duktiga, men jag tycker verkligen inte om att lyssna på dem.
Dock märkte vi båda när vi såg Chess att Helen Sjöholm (och kanske även Céline Dion..) är undantaget som bekräftar regeln! Man vill faktiskt höra henne sjunga "Inte jag" mer än en gång.
Dock finns det (för tillfället) inget som slår Anders Ekborgs version av "Vem ser ett barn", som jag nämnde i förra inlägget. Det är inte ofta jag blir så berörd att jag ryser när jag lyssnar på folk som sjunger, men jag tycker verkligen denna är underbar. Jag fullkomligt älskar de ställen då han tar i och man riktigt hör desperationen i hans röst! Det roliga är att C tycker precis likadant som jag vad gäller låten och hans sång/skådespel och hur oväntat det än är så håller hon även med om hans sexighet, haha! Det trodde jag inte, men det känns bra att jag inte är ensam ;)
Det är ganska roligt att hon och jag känner likadant om många saker, t.ex. upptäckte vi att vi tänker likadant om kvinnliga sångerskor. De kan vara jätteduktiga och ha bra låtar, men det är så.. tråkigt att lyssna på dem! Folk lyssnar på Melissa Horn, Regina Spektor, Anna Ternheim och gud vet vilka, men jag kan inte det. Jag kan som sagt höra att låtarna är bra och att de är väldigt duktiga, men jag tycker verkligen inte om att lyssna på dem.
Dock märkte vi båda när vi såg Chess att Helen Sjöholm (och kanske även Céline Dion..) är undantaget som bekräftar regeln! Man vill faktiskt höra henne sjunga "Inte jag" mer än en gång.
Dock finns det (för tillfället) inget som slår Anders Ekborgs version av "Vem ser ett barn", som jag nämnde i förra inlägget. Det är inte ofta jag blir så berörd att jag ryser när jag lyssnar på folk som sjunger, men jag tycker verkligen denna är underbar. Jag fullkomligt älskar de ställen då han tar i och man riktigt hör desperationen i hans röst! Det roliga är att C tycker precis likadant som jag vad gäller låten och hans sång/skådespel och hur oväntat det än är så håller hon även med om hans sexighet, haha! Det trodde jag inte, men det känns bra att jag inte är ensam ;)
Trackback
